Jag har lagt märke till en ökad frekvens av baktalande om Pinschern som ras.
Fler och fler "talar ner" rasen, baserat på några (sämre?) individer.
Ord som, "vem kan egentligen fungera med en Pinscher?" "Hunden är knäpp/dum/fattar inte/fungerar inte, men det är klart- det är ju en Pinscher!" Är hunden instabil? - jo det är ju såklart för att det är en Pinscher!
Har den underliga rädslor? - Pinscher!!
Ja, tänk er helt enkelt allt negativt man kan säga om en hund - och bortförklara det sedan med att det är en Pinscher..!
Visst finns det problem inom rasen. Det förekommer en del mentala problem - och det är jätteviktigt att man lyfter fram och medger detta! Annars kan man inte komma till rätta med problemen.
MEN, och det ett stort men - detta säger inget om rasen i stort, som helhet!
Inte blir hela rasen dålig för att några individer har blivit mindre lyckade!
Det ena måste väl inte utesluta det andra?
Tala gärna om för mig EN enda ras, där det inte förekommer några som helst problem med sämre individer!
Det är farligt att snöa in sig - oavsett åt vilket håll det gäller.
Man ska inte påstå att allt är frid och fröjd och alla individer i en ras är perfekta, då kommer man definitivt aldrig komma tillrätta med några problem, eller ens utvecklas framåt - men det blir allt bra galet åt andra hållet också, när några individer ska få representera en hel ras! När några mindre bra exemplar helt plötsligt är detsamma som att hela rasen är skit!
Jag blir uppriktigt sagt riktigt ledsen över detta fenomen att smutskasta Pinschern som ras.
Jag älskar rasen Pinscher! I mina ögon är det helt fantastiska hundar!
Självklart har jag också stött på mindre bra exemplar, däribland min egen lilla ångestbitare till skrutt.
Men jag påstår ändå att rasen i stort, som helhet, består av i majoritet riktigt bra och fina hundar!
På återseende!
Hej Anna! Förstår din ilska, ledsamhet när du får höra att alla pinschrar är "hopplösa". Det är aldrig bra att dra alla över en kam men samtidigt kan jag förstå att det är lätt hänt. Jag själv har under de sista fyra åren BARA träffat pinschrar som ägarna haft problem med.. det gäller sammanlagt kanske 10 pinschrar. 2 av dem har avlivats, 2 vet jag att de fortfarande har stora problem med och funderar på avlivning. De andra vet jag inte. D.v.s det har inte varit "små problem" som alla har eller bara ett. Dessa hundar har faktiskt gjort att jag valt bort pinschern.. jag vill möta bra individer på gatan eller på brukshundsklubben och inte individer där ägaren bara säger hur jobbig deras hund är. Visserligen tycker många av dessa om sina hundar men klarar inte av dem i vardagen. Man säger ju ofta att man ska kolla på många individer innan man bestämmer ras och inte bara hos uppfödaren men i det här fallet och i den här stan har vi dessvärre många pinschrar där ägarna inte kan hantera/leva med sina hundar. Nu kan ju jag haft väldig otur och det har kommit många pinschrar med dålig mentalitet hit. Kanske hamnar en pinscher ofta i fel händer? Vet folk hur mycket hund de får i "liten" pinscher? Är uppfödarna kvalificerade nog för att vara uppfödare, dvs. avlar på bra mentalitet, informerar om rasen, låter bli att sälja bara för säljandes skull osv? Jag är nog tyvärr en av dem som skulle kunna säga "är hunden instabil? Jo, men det är ju en pinscher" baserat på mina erfarenheter. Jag skulle självklart inte kunna skrika ut det men till min sambo skulle jag nog kunna säga det och sucka lite. Pinschern är en sjukt fin hund, bra storlek med mkt action i sig. Jag hoppas att det blir lite ordning i detta och att jag träffar en trevlig pinscher nästa gång :) Vi samlar alla på oss fördomar och erfarenheter men jag är mkt öppen för att ändra mina fördomar om pinschern.. och om allt annat som inte visar sig stämma. :) Take care, vi hörs!
SvaraRaderaHej Anna
SvaraRaderaJag har levt med Pinscher sedan 1994, jag har fött upp rasen sedan 1997. Jag tycker det är en underbar ras. Men.. som uppfödare så blir jag mycket lessen när hundköpet för vissa pinscher ägare får ett trist avslut med en hund som är så osäker att det blir en börda för hunden och dess ägare, när den biter någon eller kanske tom familjens egna medlemmar.Det slutar med omplacering eller avlivning. självklart händer det ibland att "fel hund hamnar i fel händer". många säger att en pinscher passar inte alla. Det vill nog jag också påstå. Men igen, vill vi föda upp hundar som är så svåra att det blir stora bekymmer för ägarna? Och vill vi det så ska vi defenetivt inte sälja dom vill vem som helst. Är det inte bättre om alla kunde jobba hårdare för att förbättra mentaliteten, jobba för tryggare hundar med bättre nerkonstruktion?
vi har många , många underbara Pinscher individer. många lyckliga Pinscher ägare. tyvärr så har vi även många lessna familjer och ägare där hundköpet blev till en stor besvikelse. vi får inte sopa dom under mattan. vi kan inte bara skylla i från oss med att "alla passar inte för att äga pinscher" Det är ju ändå vi uppfödare som sålt valp till även dessa människor. Då har vi gjort ett dåligt jobb med antingen, informationen, urvalet av köpare eller avlesarbetet. allt det fina du beskriver om Pinscher, så känner jag med. Det är det jag vill att ALLA Pinscher ägare ska få uppleva./Leena
Så tråkigt... jag har två bonusbarn som ni kanske vet... när vi skulle skaffa Bond så höll deras mamma på och tala om för barnen att vi skulle skaffa en "mördarhund", "den ser så farlig ut" etc etc Det är det dummaste, elakaste och mest korkade jag har hört från en människa som inte har en egen susning vad det gäller hundar! Ledsamt och enormt tråkigt för barnen var det också att bli matade med denna typen av kommentarer från sin egen mamma, det gjorde att det äldsta barnet var nästan rädd för Bond innan han ens kom hem till oss och den minsta intog en försvarsinställning för att "skydda sin älskade och efterlängtade hund"... Nu när Bond är 8 månader, så kan vi definitivt bekräfta att det är den mest stabila och trevliga hunden vi någonsin har träffat OCH får enormt mycket komplimanger av omgivningen för hans mentala stabilitet och trevliga lynne :-)
SvaraRaderaJag kan bara hålla med.
SvaraRaderaMin teori är att det idag föds upp för många pinschrar i relation till hur många som passar med en pinscher. Å andra sidan, vem ska besluta vem som ska få avla?
Jag tror många som inte är nöjda med sina hundar inte vill ha en pinscher. De är ute efter en annan ras men fastnar för utseendet, storleken, hårlaget och tror sedan att de får en liten arbetsvillig, förarvek sällskapshund. Förvånansvärt många verkar skaffa en pinscher trots att de vill tävla (nej, jag tänker faktiskt inte på någon enskild eftersom det förefaller vara så vanligt) och blir sedan vesvikna på att pinschern inte lever upp till förväntningarna.
Jag vet att mina hundar skulle passa få i min omgivning trots att de passar oss helt perfekt. Ironiskt nog är det de som inte är aktiva med hundar som trivs bäst med både Totte och Rebel. De som tar dem för de de är och inte har några förväntningar.
Jag börjar allt mer luta åt att de frågeställningar vi måste börja ta upp är:
1. Varför avlar vi? Är det verkligen för rasen eller är det för pengarna? Om det är för rasen borde uppfödarna kunna finna en överenskommelse för hur många kullar som är rimligt.
2. Varför väljer många att köpa en pinscher när de egentligen vill ha en helt annan ras sett till grundförutsättningarna?
3. Har mentaliteten blivit sämre eller påverkar 1 och 2 upplevelserna av rasen negativt? Det är för många självklart att en hund framavlad för att jobba mår dåligt av att inte jobba och kan visa negativa beteenden pga detta. Borde inte då det motsatta vara lika rimligt? En hund som hela tiden utsätts för stressen att bete sig tvärt emot sin personlighet (i pinscherns fall en självständig vakthund som tvingas följa föraren obevekligen samt acceptera främlingar utan minsta tvekan) borde bygga upp en negativ stress som får utlopp på något sätt, förutsatt att de direkta protesterna inte tas hänsyn till.
Skriver på mobilen så verkar något konstigt skrivet (bortsett från mina åsikter som faktiskt stämmer ;)), säg till :)
Kan bara beklaga dom som har träffat på "otrevliga" pinschrar. Innan jag skaffade mina så kollade jag runt och sökte så mycket information jag kunde om rasen. Åkte och kollade MH:n, utställningar och tävlingar i ca 2 år, efter det så hittade jag den uppfödaren som jag gillade. Tyvärr så hade hon slutat avla men rekommenderade mig en annan som jag är hur nöjd som helst med.
SvaraRaderaNu har jag en pinscher-hane på 1 år och en tik på 6 månader som är hur härliga som helst. Det som är roligast med dom är att den ene är inte den andre lik, varken i färg eller personlighet. Hanen visade på sitt MH ingen aggressivitet men gillar att kampa och är jättesocial. Tiken har heller inte visat någon aggressivitet men är inte lika social förutom på sina lite lugnare villkor. Även hon gillar att kampa men lite lugnare sen är hon mer uppmärksam på mig då inte andra människor och hundar stör henne på samma vis som hanen, han vill ju hälsa på allt och alla ;)
JAG ÄLSKAR RASEN PINSCHER <3<3<3<3<3